Berättelsen om Kaleb
Caleb var en biblisk figur som var en ledare för israeliterna under uttåget från Egypten. Han var son till Jefunne och bror till Hur. Han är mest känd för sin trofasthet och lojalitet mot Gud. Caleb var en av de tolv spejarna som sändes av Mose för att spana in Kanaans land. Han och Josua var de enda två spejare som kom tillbaka med en positiv syn, vilket uppmuntrade israeliterna att inta landet. Som ett resultat lovade Gud Caleb en del av landet. Caleb var en krigare och en ledare för israeliterna. Han kämpade i Jerikos slag och spelade en avgörande roll i segern. Han ledde också israeliterna i Debers slag, där han besegrade kananiternas kung och erövrade staden. Caleb var en trogen tjänare till Gud och belönades för sin lojalitet. Han fick landet Hebron och bodde där fram till sin död. Han är ihågkommen för sin trofasthet och mod inför motgångar. Han är ett exempel på trofasthet och lojalitet till Gud och är en viktig figur i Bibeln.
Namnbetydelse
Trofast
Namnursprung
Hebreiska
Role
Stamhövding
Första omnämnande
Numbers 13:6
Förekomster i Bibeln
37 omnämnanden